asså, jag känner mig sårad på något sätt. asså jag har inte förändrats, jag umgås med samma människor, jag är med dom jag älskar, och jag älskar ju dig också, men du undviker mig. jag saknar oss! jag klarar mig inte utan dig. bara för att jag blivit vän med några så betyder det inte att jag förändrats. och förlåt sånna fall om jag har det! ville inte såra dig för det! jag älskar dig och du är min bästavän! jag lämnar dig aldrig. du har sagt att du älskar mig oavsett hur jag än är, men vrf känns det då som om du lämnar mig nu, och för att du tks jag har förändrats, detta känns inte rätt, Ida Josefin Keszler <3 Victoria Ingrid Djurfeldt. jag älskar dig oavsett, hoppas inte detta är slutet på våran vänskap. vi har ju sagt föralltid och så vill jag ha det! snälla älskling, förlåt. du vet att jag älskar dig! lämna mig inte, snälla! jag vet fan inte vad jag ska göra då! jag tar fan självmord! ingen klarar sig utan sin allra bästavän! jag sitter och gråter nu när jag skriver detta! snälla Ida. fatta hur jävla cp mycket du betyder för mig. Ida kom tillbaka. jag saknar oss! I will always love you! oavsett vad som händer kommer det alltid vara du & jag. jag bryr mig inte om du hatar mig. jag ska ändå kämpa för oss! jag går genom eld och vatten för dig, våra minnen asså gumman! ingen kan slå oss! hoppas inte detta särar på oss. och när du vill vara min vän igen, så hoppas jag att allt kommer vara som vanligt igen. den sista tiden med dig och mig nu, har varit lite konstig. vi har inte pratat med varandra på samma sätt & jag känns liksom inte äkta när jag inte är med dig. mitt hjärta har splittrats. jag är inte victoria djurfeldt längre. jag saknar en pusselbit som bara du kan fylla upp. när du kommer till mig nästa gång och kramar mig och jag vet att du är där igen. då kommer jag vara hel! om du lämnar mig nu tar jag självmord! jag orkar inte livet utan dig!